Tema: Vad innebär "frisk" för dig?
Skribent: Anne Nord
Redaktör: Lisa Isaksson
Vad är normalt och friskt för mig behöver inte vara detsamma för någon annan eftersom vi alla har olika referensramar och hade någon ställt frågan till mig för 10 år sedan hade jag säkert inte formulerat mig på samma sätt! Det fanns en tid när allt jag kunde tänka på var hur bra det skulle bli när jag blev "frisk".
Idag, år 2009 och 16 år efter första diagnostillfället tänker jag att allt som innebär att min vardag kan underlättas och inte styras av det sjuka känns som friskt och så normalt det kan bli för min del! Numera vet jag emellanåt inte vem jag är utan det sjuka för det har varit såhär längre tid än jag varit "frisk" vilket innebär att jag faktiskt inte som vuxen vet egentligen vem jag är riktigt!Jag tänker att den dag jag anser mig som "frisk" får bli den dag det sjuka inte styr över mitt liv och förstör det som innebär livet, den dag jag känner att jag lever istället för att överleva!
Numera är jag inte så fixerad vid att "friskförklaras" som jag varit under perioder då allt jag kunde tänka på var allt jag skulle göra när jag blev "friskförklarad" av vården men har insett att det är en process som kommer successivt och plötsligt en dag så lever jag istället för att överleva och jag tror att den dag jag ser på mitt liv med friska termer struntar jag i vad vården anser om det för det handlar ju om vad som är friskt för mig!
2 kommentarer:
Kloka tankar, Anne!
För mig kom det en dag när jag kände att ätstörningen var över, att inte ens tankarna styrde mitt liv längre. Då hade jag varit nästan helt fri från de ätstörda beteendena och haft en normal vikt ett bra tag, men inte känt mig fri. Så det går - du kommer att bli så frisk som du låter dig bli, men det kan ta tid innan man inser att det går att släppa de där sista bitarna också. De försvinner inte, man släpper dem. Och känslan efteråt var... konstig. Lite tom, omvälvande och väldigt fri.
Däremot tror jag inte att jag från vårdens sida någonsin blev friskförklarad. Det är i alla fall inget som någon sagt till mig. Men det spelar ingen roll, för jag vet. Enligt mina kriterier är jag frisk, och jämfört med många som aldrig haft en ätstörning är jag bra mycket friskare än dem!
~Lisa
Jag tyckte det var väldigt skrämmande i början när jag mådde bra. Trodde faktiskt ett tag att jag hade blivit ännu sjukare! :) Testade också att självskada och hamna på sjukhus ytterligare en gång bara för att det var så läskigt att gå runt och inte må dåligt, och liksom inte veta när det skulle slå till igen. För jag trodde ju att det skulle göra det. Att allt bara var tillfälligt.
Sen kom jag till en punkt då jag istället tänkte "ok, just nu mår jag bra, då får jag väl passa på att njuta då!".
Tror att det är viktigt precis som du skriver Anne, att mäta sitt liv med en egen måttstock, inte andras.
Skicka en kommentar