onsdag 16 september 2009

En annan värld

Skribent: Pia Ejekling
Tema: Vilka faktorer har styrt ditt tillfrisknande?
Redaktör: Josefine Eriksson

När jag blev sjuk hade jag bara det sjuka och till slut blev jag också min sjukdom. Jag hade ingenting friskt att ta tag i, ingenting friskt som kunde dra mig ur mörkret, det sjuka och jag visste inte hur den friska världen såg ut, fanns det någonting där ute som var större än sjukdomen och all min ångest? Jag visste inte.

I augusti 2007 började jag skolan, en tre terminers lång utbildningen på Komvux som skulle göra mig till undersköterska. Jag minns inte vad som fick mig att våga gå dit helt ensam, helt utan att känna en enda människa i klassen. Jag tycker själv att det var ganska modigt att gå tillbaka till skolan efter cirka fyra års uppehåll och dessutom utan att känna en själ. Jag visste inte då att mitt modiga beslut skulle ta mig långt.

Jag träffade människor som inte kände till min värld, människor som hade levt det där livet med gymnasium och vänner och människor som faktiskt nästan inte visste någonting kring psykiatriska sjukdomar, slutenvårdsavdelningar, självskadebeteende och ångest.

Jag fann det ganska skönt att umgås med människor som inte visste till min värld för då blev det inte heller så mycket psykprat som det kunde bli tillsammans med andra vänner, vänner som kände till och levde i samma värld som jag.

Tillsammans med mina nya vänner fick jag se en värld jag missat och det var som om jag vore elev och skulle lära mig hur den nya och friska världen fungerade. Sakta men säkert fick jag fler och fler friska människor och händelser att hålla fast vid och ju mer friskt jag kunde ta in desto mindre plats fick det sjuka. Jag vågade släppa in det friska trots att det var nytt och läskigt för mig och det sjuka trycktes bakåt, någonstans där jag inte kände av det lika väl.

Det är skrämmande att kasta sig ut i någonting nytt, som att kasta sig ut från en falsk och sjuk trygghet till någonting friskt och helt nytt men ju mer jag fick se av det friska desto längre ut vågade jag simma och tillslut ville jag aldrig vända om igen. Ja, gräset är grönare på andra sidan.

Inga kommentarer: