Del 1 av 3
Skribent och redaktör: Pia Ejeklint
Man är inte ensam i en sjukdom, ett beroende eller ett missbruk även om det allt som oftast känns precis så, som att man är ensam. Till viss del är du det på så sätt att ingen till fullo kan sätta sig in i hur dina känlsor stormar inombords men man ska inte glömma att det oftast finns människor som står runt omkring, människor som älskar och människor som betraktar dig som värdefull. Människor som kanske vill sträcka ut sin hand men inte riktigt vågar, inte riktigt kan. Familj, släktingar, vänner. Anhöriga.
Precis som du är den enda som till 100% vet hur det är att vara du, att känna som du gör, att må så som du mår så kan bara dina anhöriga svara på hur det är att vara anhörig, hur man älskar någon som inte älskar sig själv, hur man stöttar någon i ett missbruk, hur man skyddar någon som vill skada sin egen kropp. Endast de anhöriga kan svara på frågan hur det känns att vara anhörig och vi försöker förstå deras situation precis så som de försöker förstå vår. Vi kommer kanske aldrig kunna förstå varandra helt men vi har kommit en bra bit på väg bara genom att försöka, genom att lyssna och lära sig utav andra, utav varandra.
Under veckan kommer ni att få ta del av en hoppfull mammas berättelse och temat kommer i slutet av veckan att avslutas med några ord från en nära anhörig till mig, nämligen min mamma. Vecka 31 lämnar jag över ordet till Åsa Pehrsson och temat "Ätstörning, men inte anorexi". Vill du bidra med en text, skicka ditt mail till blogg(at)shedo(punkt)org.
Precis som du är den enda som till 100% vet hur det är att vara du, att känna som du gör, att må så som du mår så kan bara dina anhöriga svara på hur det är att vara anhörig, hur man älskar någon som inte älskar sig själv, hur man stöttar någon i ett missbruk, hur man skyddar någon som vill skada sin egen kropp. Endast de anhöriga kan svara på frågan hur det känns att vara anhörig och vi försöker förstå deras situation precis så som de försöker förstå vår. Vi kommer kanske aldrig kunna förstå varandra helt men vi har kommit en bra bit på väg bara genom att försöka, genom att lyssna och lära sig utav andra, utav varandra.
Under veckan kommer ni att få ta del av en hoppfull mammas berättelse och temat kommer i slutet av veckan att avslutas med några ord från en nära anhörig till mig, nämligen min mamma. Vecka 31 lämnar jag över ordet till Åsa Pehrsson och temat "Ätstörning, men inte anorexi". Vill du bidra med en text, skicka ditt mail till blogg(at)shedo(punkt)org.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar