Att vara anhörig, del 3

Tema: Att vara anhörig
Del 3 av 3
Skribent: Ian Ejeklint
Redaktör: Pia Ejeklint

Att vara anhörig till någon som mår dåligt och har det svårt är naturligtvis smärtsamt. Alla vill vi ju att de som står oss nära, de som vi älskar ska ha det bra i livet.

Som mamma är det inte lätt att acceptera att saker och ting inte blev som jag önskat mig. Det är lätt att fastna i att leta orsaker och skuld. Men genom att just acceptera, d v s se och möta den situation jag faktiskt befinner mig i nu, kan jag bättre se vad som kan förändras och vad jag faktiskt, trots att det är svårt, inte kan förändra utan måste släppa taget om.

Vi som anhöriga får inte glömma bort att ta hand om oss själva. Ha respekt för oss själva, förlåta oss själva och ha tålamod med oss själva. Vi kan inte begära av oss själva att vi ska förstå allt. De flesta av oss gör så gott vi kan.

"Sätt syrgasmasker på er själva först så att ni sedan kan hjälpa ert barn" lär vi oss när flygvärdinnan går igenom flygsäkerheten. Och är det inte precis så? - att om vi tar hand om oss, så orkar vi också finnas till hands om och när vi behövs hos våra anhöriga som mår dåligt.

Att veta just det - när behövs jag - är inte heller så lätt. Det finns en stor risk att överbeskydda någon som mår dåligt och därmed "ta ifrån" dem tillfällen som de själva kunnat ta sig ur, med ökad självkänsla som vinst. När hjälper jag och när stjälper jag? Svårt, och tänkvärt.

Jag tror det är viktigt att vi kan visa respekt, förståelse och medkänsla när våra anhöriga har det svårt och tungt. Men framförallt tror jag att det är viktigt att ta fasta på och förstärka det "friska" och det som fungerar bra i våra anhörigas liv. Det som gör att de orkar kämpa vidare!