Istället för självdestruktiviteten, del 2

Tema: Istället för självdestruktiviteten
Del 2 av 3
Skribent: Linnea Forsberg
Redaktör: Pia Ejeklint

Jag tror det handlar om att våga älska.
Våga tillåta. Våga ta och våga ge.

Vara arg på det man är arg på. Sig själv, regnet, att det aldrig är bra nog, eller att det är bra. Om att våga känna och att inte vara rädd för känslor.

Vi är människor, vi är mänskliga.
Vi kan inte alltid vara rationella och logiska. Ledsna eller glada.
Inte när det passar andra.

Vågar vi tillåta oss att vara oss själva kommer vi ett stort steg från destruktiviteten.

Det kan handla om att hugga sönder en kudde med en kökskniv. Att storgråta för att det känns så svårt. Att inte ringa det samtalet man verkligen, verkligen borde. Att tillåta sig att vara mänsklig. Att inte orka allt – och inte kräva av sig själv att man ska orka allt.

Att låta sig vara bra, att älska sig själv (i alla fall ibland). Att vara irriterad, glad, ledsen, arg och allt annat. Avundsjuk. Svartsjuk. Lycklig, olycklig. Tillfreds.

Och det är okej.