Jag är så rädd att förlora mig själv

Skribent: Maria
 Tema: Sjukdomsidentitet
 Redaktör: Jessica Andersson

Jag vågar inte bli frisk. Jag tror inte det handlar om min sjukdomsidentitet utåt, för utåt ser jag inte sjuk ut. Jag har en fin fysik och ser frisk och sund ut. Det handlar om min självbild, den som sjuk.

Vem är jag om jag slutar träna? Vad har jag då, som jag kan berätta om, se utveckling i? Vad har jag kontroll över, om jag slutar kontrollera maten?

Min sjukdom är min trygghet; jag är inte alltid sjuk, men någonstans har min sjukdom alltid följt mig i bakhuvudet, ända sedan tonåren. Mellan återfallen, går jag alltid lite på helspänn för när Han ska sätta sig på min axel igen, men när Han väl är på plats, då smeker Han mig ömt och Han berömmer mig när jag följer Hans order.

Jag är så rädd att förlora mig själv, om jag släpper taget om Honom, och jag vill ju fortfarande vara… jag. Tänk om jag blir någon annan, om jag blir frisk? Den friska Maria är kanske en helt annan person? Tänk om jag inte trivs med henne? Tänk om hon gör val som den sjuka Maria inte skulle gjort?

När jag räknar, kommer jag fram till att jag varit sjuk i kanske tretton, fjorton år. Åtminstone tio av dessa år har sjukdomen legat latent, men den har alltid funnits med i bakhuvudet. Det absolut minsta jag kan komma fram till, är sju år av sjukdom, varav åtminstone tre år som verkligt sjuk. Aktivt sjuk. Även när sjukdomen legat latent, vågar jag påstå att jag har varit sjuk. I halva mitt liv, har sjukdomen funnits med.

Halva mitt liv. Det är en lång tid. Mycket Maria som hunnits med. Hur skulle en frisk Maria levt? Skulle jag vilja leva så? Vilka val hade hon gjort? Var skulle jag vara idag?

Men viktigast: Vart skulle den friska Maria leda mig imorgon? Vill jag verkligen veta det? Vågar jag det?