Rädslan för att hamna tillbaka i mörkret

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Bakslag och motgångar
 Redaktör: Jessica Andersson

Tillslut blir allt bra. Förr eller senare så får man upptäcka den känslan. Då man mår bra och tillåter sig att vara frisk och känna lycka. Men av både egen och andras erfarenheter så vet jag att det kan finnas en rädsla. Ibland så stark att man måste känna den, ibland kan man försöka intala sig att den inte finns. Men den gör det. Rädslan över att bli sjuk igen. För det finns alltid en risk att man trillar tillbaka till destruktiva mönster eller tankar.

Jag har många gånger varit där. Frisk sjuk frisk sjuk frisk sjuk. Varje gång har jag känt, att nu var det sista gången jag levde i mörkret, som att allt bara handlade om min vilja. Tyvärr är det inte alltid så, vi väljer inte att må dåligt. Vi kan göra val som inte är bra för oss, men det finns alltid en orsak till varför vi väljer just det där som kan vara destruktivt för oss. Och den orsaken, den väljer vi oftast inte. Jag har i alla fall insett vikten av att leva i nuet. När man blir frisk eller tar sig ur olika problem så är det naturligt att vara rädd för att trilla tillbaka igen. Det kan till och med vara positivt att vara rädd, för det kan betyda att man trivs i sitt nya liv där man mår bra och är snäll mot sig själv. Genom att vilja stanna i det friska har man kommit långt och kan dra nytta av det, men hur jävla frisk man än vill vara så kan man bli sjuk igen. Det är viktigt att ha med sig, men det får inte ta över ens liv.

Egentligen finns det mycket vi skulle kunna oroa oss över. Men det går inte. Man kan inte tänka på allt hemskt som kan drabba oss, för då skulle vi glömma av att leva. Att istället njuta och leva i nuet är viktigt. Att oroa sig innan någonting har hänt är egentligen det mest onödiga vi kan göra. Ändå gör vi det. Jag gör det i alla fall. Men jag har insett vikten av att försöka ta vara på det som händer just nu, och när eller om det dyker upp svårigheter - att ta tag i det då. Att vara rädd är okej, men det får inte ta över våra liv.

I en period för cirka ett år sedan så tyckte jag knappt att det var någon idé att kämpa. Av just den anledningen att varje gång jag började må bättre så kom alltid mörkret tillbaka. En ganska hopplös känsla. Tillslut orkade jag knappt försöka må bra. Idag, ett år senare så inser jag att det inte alls blev så. Att det visst var värt att kämpa. Trots att mitt mörker kommer tillbaka då och då, så mår jag bra i långa perioder. Nu ser jag det inte som meningslöst att kämpa vidare, utan istället njuter jag när jag mår bra, vare sig jag kommer drabbas av ett bakslag eller inte. Jag lever i nuet och tar hand om varje sekund som känns bra i mitt liv. Och sekunderna blir fler och fler. Trots att jag har varit frisk sjuk frisk sjuk i nio år så har jag inte tappat hoppet om att jag en dag enbart kommer vara frisk.