Utan fungerande rutiner

Skribent: Pia Ejeklint
Tema: Psykiatrin
Redaktör: Jessica Andersson

Kommer in på avdelningen efter en permission och visiteras noggrant. Väskan vänds ut och in på och innehållet gås igenom. Vissa saker blir omhändertagna av personalen och blir inlåsta i ett skåp som bara de har nycklarna till.

Kommer in på avdelningen efter en permission, precis som förra gången, men ingen visiterar mig. Någon frågar kanske om jag har någonting med mig som borde låsas in och om jag säger nej så godtar de mitt svar. Sådana saker som de låste in förra gången har jag framme och tillgång till denna gång.

Den gången de låser in var och varannan pryl från min väska kanske jag bättre skulle hantera att ha dem framme än den gången de inte ens visiterar mig.

Man får skriva på kontrakt, skriva under på att man ska följa avdelningens rutiner, men hur lätt är det att veta vad som gäller när det inte ens verkar existera några rutiner eller så kallade regler, när det egentligen verkar handla om vem i personalen som jobbar? Hur ska man som patient veta rätt och fel när personalen inte har gemensamma rätt och fel, när alla gör olika från gång till gång? Och det gäller inte bara visitering, om vad man får ha framme och inte, utan även mycket annat.

Om vi ska skriva under på att följa avdelningens rutiner så borde personalen också först komma överens om vilka rutiner som faktiskt gäller, vilka rätt och fel som ska följas, och själva skriva under på att följa dem och skriva under på att alla ska göra lika. För allas skull, både personalens och patienternas. För kontinuitetens skull och för att undvika missförstånd.