Bakom låsta dörrar.

Skribent: Pia Ejeklint
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Låsta dörrar

Låsta skåp

Och du måste alltid be någon

om du vill åt någonting

som är inlåst

eller om du behöver komma in

eller önskar komma ut

om du nu ens har tillåtelse till det

om du nu ens får

En gul landstingsfilt

värmer dig inte när du fryser

inombords

inte så som en kram kan värma

även en frusen insida

Och medicinerna  

piller i olika färg, form och styrka

inte bara på regelbundna tider

extra också, vid behov

värmer inte ett hjärta som fryser

Slutenvård

Avdelningsvård

Psykiatri

Inlåsta själar

trasiga och sköra

med öppna sår

inombords

Men det finns inga plåster här

som kan laga dem

dem där svidande såren inombords

som man bara vill ska läka

Här finns mediciner

som kanske stillar smärtan

för en stund

Men det finns inga mediciner

som kan läka såren

eller få de att försvinna helt

Men jag tror på att det finns

läkande plåster

Jag tror på att det finns hopp

om att de där såren inuti

tillslut ska läka

bli ärr

och blekna med tiden

Man läker inte av att vara inlåst

instängd bakom låsta dörrar

Man läker inte av att bara förvaras

under en gul landstingsfilt

Det är ett tillfälligt skydd

när det är skydd man behöver

Men man läker inte

inom slutenvården

Så vart läker man då?

Hur?

Och när?

Svaren är många

precis lika många som vi är

vi som är sårade

trasiga inombords

För den plats där jag lyckas läka

är kanske inte rätt plats för dig

Och det sättet du lyckas läka på

passar kanske inte mig

Och vi kommer inte att läka lika fort

eller i samma takt

för vi måste alla gå våra egna vägar

i det tempo som passar oss bäst

Men oavsett var, oavsett hur

och oavsett hur lång tid det tar

så kommer vi att läka

bli hela igen

och få må bra

Slutenvården

har ingenting att erbjuda

förutom just skydd

Bakom låsta dörrar

finns inte det där

som jag tror att man behöver

för att kunna stå stadigt igen

Och även om medicinerna

kanske kan lindra den värsta oron

så tror jag inte på

att det är en långvarig lösning

Jag kan bara se genom mina ögon

och du kan bara se genom dina

vad som stärker

och vad som inte gör det

Och genom mina ögon kan jag se

att slutenvården inte läker

att landstingsfiltarna inte värmer

det som fryser inom mig

och att medicinerna

inte gör mig frisk

så som mycket annat utanför

kanske skulle kunna göra

Hoppet är lättare att hitta

utanför de låsta dörrarna

Och kärlek och vänskap

är en bättre medicin

än alla de läkemedel

som finns att läsa om i FASS

Sysselsättning och vardagligheter

med intressen du mår bra av

finns inte bakom en låst dörr

som du inte själv har nyckel till

Och terapi och annan behandling

kommer man inte åt

gömd under en landstingsfilt

På en låst avdelning

med bestämda besökstider

så kan ingen av de du har nära

på utsidan

komma och hålla din hand

eller ge dig en kram

när du kanske egentligen

skulle behöva det som mest

för de får bara träffa dig

mellan vissa klockslag

Det är kanske en lång väg att gå

genom den där mörka tunneln

innan man faktiskt kommer fram

ser ljuset och tar klivet ut

Och det är svårt att fortsätta gå

om man är inlåst

om du hela tiden måste be om lov

innan dörren kan öppnas för dig

om du aldrig kan ta ett kliv framåt

i den takt du vill och skulle behöva

Livet väntar på dig

på mig och på oss alla

utanför allt som kallas slutenvård

Ljuset finns i slutet av tunneln

och dit kommer vi alla

steg för steg

i den takt som passar oss bäst

Utanför alla låsta dörrar

har vi chansen att ta klivet ut

i friheten

friskheten

eller vad man än vill kalla det

Vi ses där!