söndag 17 juni 2012

"Top model"- Alice: "jag ville vara perfekt till den grad att jag inte ville leva längre" / egna tankar

Skribent: Yasmine Ejner Lind
Tema: monstret i spegeln
Redaktör: Yasmine Ejner Lind     


Innan jag berättar mina tankar här, vill jag länka till en artikel jag hittat, som speglar det jag vill komma fram till. 


Alice Herbst är en 18 årig tjej, som vi i år fick se gå segrande ur "Top model Sverige". Något som kan ge henne en karriär i ett av det allmänt mest kända, utseendefixerade yrkena. Det man inte ser på denna söta, bildsköna tjej är att hon i fem år led av en så sjuklig utseendefixering, att det beskrivs som diagnosen "BDD". Alice kände att hon inte var någon, kunde något. Därför försökte hon kontrollera det hon kunde - sitt eget utseende. 


Citat ur artikeln 


"Det blev så extremt att jag blockerade mig från samhället och blev isolerad. Jag ansåg att spegelbilden inte visade mitt rätta jag. Jag blev fixerad vid att vända spegelbilden och ibland kunde jag inte ens gå ut ur huset" 

Läs hela artikeln här.



-------------------------------------------

Jag har kommit till insikter många gånger under min sjukdomstid. Stora som små. Jag har funderat över min utseendefixering, försökt begrunda mig i hur mycket om själva utseendet det egentligen handlade om. Skulle jag blivit nöjd om jag uppnått perfektion? Nej, jag tror inte det. För perfektion är något som inte går att nå. Först kan man fundera på; vad innebär perfektion? Vad som är perfekt och inte sitter faktiskt i betraktarens ögon. Det är en fråga om tycke och smak, snarare än ren fakta. Det finns myter om vad som är perfekt och inte, trender, men finns det bara ett svar?

Jag tänkte, bara om jag var någon annan... om jag bara såg annorlunda ut... Faktum är att jag idag inser, att jag hade kunnat se ut som den jag betraktade som "vackraste människan på jorden" - jag hade ändå inte varit nöjd. För det skapas nya ideal, hela tiden. Det handlar inte om hur jag ser ut. Det handlar om hur jag ser på mig själv. Det är som att jaga i en cirkel, du når aldrig fram. Det finns inget mål. Du når målet, när du inser att det inte finns något mål, och när du börjar acceptera dig själv som den du är idag - trots att målet inte existerar.

Har du märkt att du hela tiden ställer nya krav? När du ordnat ditt hår, överförs det till din kropp. Från leende till ögon, hy till längd. Ständiga komplex. Det är sällan du släpper taget för att du blir nöjd. Det är det du måste inse, för att nå friskheten. Att du kan kämpa dig blodig, utan att ens göra en förändring. För självbilden är något som sitter djupare rotat. Kanske kontrollerar man något konkret, för att uppnå inre perfektion. För, bryr du dig verkligen om hur andra ser ut, lika mycket som du bryr dig om ditt eget utseende?

Jag har funderar över många saker. Hur jag ser på andra. Vad jag faller för hos en människa. Livsglädje. Styrka. Utstrålning. Då jag började kämpa efter mitt mål, förlorade jag allt det där. Jag förlorade det jag kämpade för att nå. Är det inte rätt sjukt ändå? Hur man jagar en boll, när man i själva verket förlorar en boll på vägen. Och perfektion. Är det något att uppnå? För några år sedan fick jag höra det där ordet. "Du är verkligen perfekt, Yasmine". Med positiv klang och väl menat - ändå tog jag det som en förolämpning. Som något negativt. "Vad tråkigt" tänkte jag. "Är jag så tråkig?"

Vad tycker egentligen du? Nej, inte vad du tror andra tycker om. Vad tycker du om, rent allmänt? Speglas inte dina egna åsikter i hur du tror andra tycker? Vi bryr oss allt för mycket om vad andra tycker. Men vad andra tycker spelar mindre roll. Går deras krav inte att uppfylla - gör det inte till dina egna krav! Utan byt istället umgänge, och bygg dina ideal utefter hur du själv vill se en människa. Inte just dig - för där kommer din självbild i vägen - men hur vill du ha en människa i ditt liv? Grundas allt i småsaker som hår och ögonfärg? Vad andra tycker... Det skulle aldrig gå. För allt ogillas av någon. Och för de flesta spelar utseendet i sig ingen roll - utan vad du gör med det!

När jag började inse att det var min självbild som var problemet, hade jag en grund att arbeta på. Jag släppte mina krav på utseendet mer och mer. Öppnade upp min själ, och tog ett steg. När jag fångade in vackra ord, sögs det åt av själen, och jag var redo att ta ett steg till. Det var så det fortsatte. Jag lät mig tillåta att jag inte behövde straffa mig själv för mitt utseende. Och det som hände - var att jag vände den negativa spiralen till en positiv spiral.

När jag nu började tänka efter... upptäckte jag att jag fått oerhört mycket mer komplimanger om mitt utseende sedan jag ökade min självkänsla. För att jag fått en utstrålning som började fånga blickar. Jag sminkar mig inte felfritt längre, fixar vissa dagar inte håret, har släppt hetsen om vikten och har inte alltid tiptop-kläder på mig. Men jag känner mig vacker. Och det syns. Eller... kanske har jag fått lika mycket komplimanger för just mitt utseende hela tiden, bara att jag numera tar åt mig dem? Båda delarna antagligen. Men det är en lättnad, att faktiskt kunna möta spegelbilden och le.

Kom ihåg - skönheten bedömer var människa. Detta gör att det alltid kommer finnas någon som tycker att du är vackrast i världen. Det handlar om hur du ser på dig själv, och hur du bär upp dig själv. Sträck på dig min vän, för du är vacker. Du är en pusselbit i livets skönhet, och utan dig skulle ett solljus försvinna. Du måste bara börja tro på att du duger som du är, för att vända spiralen. En dag kommer du se detta. Bär med dig den tanken som ett hopp. En dag kommer du förstå hur underbart genomvacker du är.



Sometimes I wish I was someone other than me 
Fighting to make the mirror happy 
Trying to find whatever is missing 
Won't you help me back to glory 

You make me beautiful 
You make me stand in awe 
You step inside my heart, and I am amazed 
I love to hear You say 
Who I am is quite enough 
You make me worthy of love and beautiful


Bethany Dillon - beautiful 

Föresten... apropå artikeln. Även en vacker tjej i alla andras ögon - kan må väldigt dåligt själv! Det sitter i självbilden, inte utseendet.

Inga kommentarer: