Skribent: Emelie Jonsson
Tema: Diagnoser
Redaktör: Emelie Jonsson
Tema: Diagnoser
Redaktör: Emelie Jonsson
När jag fick min första diagnos så började jag gråta. Jag visste egentligen att det var något som var fel, och det var ju övertygat om att jag hade ätstörning. Men sen när jag fick se på papper där mitt namn stod och att diagnos var Anorexia Nevrosa så bröt jag ihop. Det blev så verkligt på något sätt.
Då blev det som en stämpel i pannan på mig.
Men det jag vill komma till är att det är så delat det här med att sätta diagnoser. En del som får diagnoser hej vilt så har läkaren kanske inte riktigt tänkt klart utan bara satt en diagnos som inte alls stämmer. Och att få en "stämpel" så där kan kännas kränkande eftersom det då kanske inte alls stämmer överens med sjukdomsbilden man har.
Detta tillfälle för mig stämde visserligen, och på ett sätt var det skönt att få reda på att det var en sjukdom - att det inte var jag som var knäpp utan att det var på grund av en sjukdom jag var så här.
Men sen kändes det också som en stämpel i pannan. Att man blev diagnosen.
Känner ni igen er?
Vad har ni för tankar kring diagnoser? Var det en lättnad för dig att få ett svar på "varför du är som du är" eller blev du helt ställd? Känner du att det blivit en stämpel, att du känner att du inte är du utan bara en lista med diagnoser?
Eller ni kanske har erfarenheter av att ha fått diagnoser som inte alls stämmer med er sjukdomsbild?
Ni får gärna maila om era tankar och funderingar.
Då blev det som en stämpel i pannan på mig.
Men det jag vill komma till är att det är så delat det här med att sätta diagnoser. En del som får diagnoser hej vilt så har läkaren kanske inte riktigt tänkt klart utan bara satt en diagnos som inte alls stämmer. Och att få en "stämpel" så där kan kännas kränkande eftersom det då kanske inte alls stämmer överens med sjukdomsbilden man har.
Detta tillfälle för mig stämde visserligen, och på ett sätt var det skönt att få reda på att det var en sjukdom - att det inte var jag som var knäpp utan att det var på grund av en sjukdom jag var så här.
Men sen kändes det också som en stämpel i pannan. Att man blev diagnosen.
Känner ni igen er?
foto: google
Vad har ni för tankar kring diagnoser? Var det en lättnad för dig att få ett svar på "varför du är som du är" eller blev du helt ställd? Känner du att det blivit en stämpel, att du känner att du inte är du utan bara en lista med diagnoser?
Eller ni kanske har erfarenheter av att ha fått diagnoser som inte alls stämmer med er sjukdomsbild?
Ni får gärna maila om era tankar och funderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar