Tillsammans gör vi skillnad

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Tack för att du finns
Redaktör: Linda Adolfsson

Det är svårt att tacka en enda person som har gjort skillnad i ens liv. Det är så många människor som påverkar ens liv, ens jag. Det är många människors stora och små gärningar, ord eller annat som tillsammans utgör skillnaden.

Ändå vill jag nämna några som jag har mött genom åren som har satt starka avtryck i mitt hjärta. Människor som finns i mitt liv idag eller har funnits en kort stund tidigare i mitt liv. Människor som har varit med en längre tid och människor som gjort starka intryck på kort tid. Jag vill nämna några personer som utgjort milstolpar i mitt liv. Så till er som inte nämns: allt ni gör, allt ni säger, allt ni är, har sin egen inverkan. Tack.

När jag nästan var fyra år föddes ett par tvillingar som för alltid skulle stå för den djupaste kärlek jag någonsin fått uppleva. Oavsett om vi har slagits så att min kropp har varit som ett krigsfält eller om de har legat tryggt i mina armar har jag älskat dem med allt jag är. Det finns ingenting som har byggt upp mig så mycket som att få vara deras storasyster. Tack.

När jag slutade äta och var trött på livet fick jag kontakt med en fantastisk kurator på BUP som fanns kvar hos mig i många år och tålmodigt lyssnade på vad jag hade att säga. Det viktiga var att hon stannade kvar och visade att jag var viktig. Tack.

I tonåren träffade jag en ungdomspräst som såg att det var något speciellt med mig. Han var ganska speciell själv och hjälpte mig att landa lite mer i vad som var jag mitt i allt kaos jag befann mig i. Han fick mig att våga tro på min styrka. Tack.

Mitt i kaoset började jag engagera mig i Ungdomens Nykterhetsförbund och jag är kvar där av många anledningar. Dessa anledningar kan sammanfattas i alla de varma fantastiska människor jag har mött där de senaste nio åren. Jag kommer alltid minnas hur speciellt det kändes att få brev från förbundsordföranden som personligen önskade att jag skulle må bättre. Han fick mig att förstå att jag kunde nå mina drömmar utan att egentligen säga det. Han var en stor förebild genom mina år. Tack.

En annan person är hon som nu till sommaren avgår som förbundskassör för UNF. Hon som känner mig utan och innan helt outgrundligt. Hon är magi. Hon mötte mig i en av mina svåraste perioder och tog mig till sitt hjärta och hem. Hennes kärlek och tro på mig bar mig långt. Den bär än. Hon stod kvar, hade tålamod, litade på min styrka. Idag vågar jag tro på den styrka hon såg i mig. På min potential, min egen storhet. Tack.

En behandlingsassistent hade långa samtal med mig om att våga lyssna på sitt inre barn. Jag vågade till slut, mycket på grund av hans stöd. Det var öppningen som hjälpte mig att läka. Tack.

Via ett forum på nätet hittade jag en medsyster. Vi skickade hopp mellan oss i brev och paket. Trots våra mörka liv fanns det bara hopp och framtidsdrömmar mellan oss. Vi hittade varandra då och flera år senare är vi bästa vänner. Vi växte tillsammans, kämpade tillsammans. Nu lever vi med hoppet om att dela framtiden tillsammans. Tack.

En annan medsyster fann sin väg in i mitt hjärta med sin skarpsynthet. Hon förstod mig på ett sätt som förundrade mig. Hon var alltid steget före i mina insikter. Hon förstod mig innan jag förstod mig själv. Hon lärde mig att ilska är en gåva. Hon fortsätter lära mig om mod. Tack.

I ett gult hus träffade jag en själsfrände. Vi delade glädje och sorg och skämtade bort smärtan med vår fantastiska galghumor. Tillsammans blev vi mindre ensamma. Vi skrek på klippor och hon hjälpte mig att våga finnas. Hon lär mig än idag att se detaljerna som skapar livet. Tack.

Våren 2009 föddes en liten flicka till världen som för alltid kommer påminna mig om den tid då jag valde livet och valde att lämna smärtan bakom mig. Då jag såg in i ett par himmelsblå ögon och såg en större mening i livet. Det var hennes mor som nio månader tidigare hade fått mig att tänka om. Hennes dotter startade en revolution i mig. Tack.

I mitt liv idag finns det två kvinnor som har öppnat sina famnar, utmanat mig och som om och om igen utmanar mig att se mig själv som en viktig människa. Dessa två kvinnor gör mitt mod verkligt och lär mig om en trygghet jag kan vila i. De visar mig att allt är möjligt om jag bara är jag. Tack.

Och till sist vill jag tacka mig själv. För att jag har vågat möta mig själv och lita på min styrka. För att jag vågar tro på mina drömmar och ge dem liv.