Ljus i höstmörkret

Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Ljus i höstmörkret 
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Foto: privat

Hösten är här, den har dragit genom vårt avlånga land med sina kyliga vindar och målat träden i alla nyanser av rött, gult och orange! Jag ser med fascination och vördnad på min omgivning och tänker att världen är vacker i sin höstkostym. Det blir många fotopromenader och jag försöker fånga färgprakten genom kameralinsen. När jag kommer hem igen är mina jackfickor fulla av kastanjer, ekollon och vackra löv. Löven pressar jag mellan sidorna i en bok för att sedan förgylla gratulationskort, scrapbooking projekt och mycket annat. Kastanjerna och ekollonen hamnar på ljusbrickan som tänds om de allt mörkare kvällarna. Jag har lärt mig att uppskatta och ta till vara på hösten och allt naturen delar med sig av.

För ett par år sedan var allt väldigt annorlunda. När sommars ljumma vind dog ut och hösten nalkades såg jag inte med samma ögon på förändringarna i naturen som jag gör idag. Vad jag såg var kyliga vindar som likt spioner smög sig genom landet för att bilda sig en uppfattning om det kommande uppdraget - att förinta vår grönskande värld. De kalla vindarna gick samman för att tillsammans bilda en storm. Attacken var välplanerad och obarmhärtig. Samlade trupperna kalla vindar bildade en storm som drog över landet för att piska löven av träden, som lämnade nakna och alldeles kala i en allt kallare värld.

Varje höst förberedde jag mig för att falla djupt ner i en depression. Och varje år föll jag, och med depressionen ökade ångesten, jag har alltid mått som sämst under dygnens mörka timmar... och när kvällen tycks ta över allt fler av dagens ljusa timmar mådde jag naturligtvis allt sämre. Mina sömnproblem blev värre och jag kunde inte slappna av och sov först när gryningen spred sitt ljus världen och jagade bort natten. Självskadetillfällena blev fler och allvarligare. Jag började använda hösten som en ursäkt till att ge vika för självskadeimpulserna. Och jag minns hur jag så förtvivlat längtade efter våren då ljust återvände och väckta allt till liv igen.

Relationen mellan mig och hösten har alltså förändrats radikalt! Jag har tänkt om, och jag anstränger mig för att alltid dra fram det bra med varje årstid. Om hösten ser jag till att ta hand om mig själv lite extra eftersom jag vet att jag är extra sårbar just under den här årstiden. Jag gör saker jag mår bra av. Går på promenader, gör goda soppor, dricker litervis med te, tänder ljus, umgås med vänner, målar, skriver, går kvällskurser och lär mig använda decoupagetekniker, provar på något nytt – smycketillverkning!, läser böcker, unnar mig att besöka favorit caféet och går på bio en vanlig vardag – bara för att! Varför inte? Jag försöker också se till att jag har en bra dygnsrytm vilket innebär att jag går upp på morgonen och går och lägger mig i vettig tid på kvällen. Enkel matematik – jag försöker tar vara på dygnets ljusa timmar!

Foto: privat

Nu vill jag veta vad ni gör för att lysa upp höstmörkret! Är hösten din vän, eller fiende? Berätta vad hösten betyder för just dig! Hur ser hösten ut sedd ur dina ögon?
Skicka in ditt bidrag till blogg@shedo.org