torsdag 19 augusti 2010

Barnet - en diktsvit.

Skribent: Linda Adolfsson
Tema: Det inre barnet
Redaktör: Linda Adolfsson

1

da-dunk da-dunk da-dunk

den lilla föds på nytt
ger livet ännu en chans
genom andetagen tar det sig ut
det skrikande spädbarnet
i all sin skörhet
föds som i ett sprucket äggskal

i naken rädsla
fylls det med syre
fyller tomheten
och motar bort asplövets darrningar i bröstet
vill bli någon
formas
lära sig leva

lungorna fylls med syre som ger hjärtat liv

da-dunk da-dunk da-dunk



2

öppnar ögonen, och möter blickar

väjer inte undan
försöker lita till famnen som bär
som ger utrymme och håller
lita på att någonting håller

värmen i händer
någon som förstår
står kvar utan ett svek
kryper upp i knät
tills det förflutnas skugga blir blek

somnar där sakta in
vaggas i armar av tryggheten
drömmer om evigheten
och tiden däremellan

sluter ögonen, och somnar sakta in



3

huden läker sina egna sår

kärleken gör allt rätt
den formar och skapar
det som tidigare varit dött
och låter döden dö

näringen stillar hungern
sväljer det varma
och själen mognar som frukt
vitsippefröet långt där inne börjar gro

tomrummet fylls ut
och ger utrymme till att växa
att hitta sina vägar
genom andras
in- och utandningar

huden känner att förändring sker



4

munnen, den tysta

det barnaskri som uteblev
får skrikas ut som aldrig förr
och skratten klingar genom leken
genom trevande fingrar
mot ditt bröst

blommor i kransar kring håret
flätat och vilt
nyfikenheten i fräknarna
gränserna i rörelserna
och den krypande fantasin

en bön om hjälp att gå
och livet som sprudlar
när sagan läker ont

munnen, den skrikande hesa



5

ett steg efter det andra

ut ur fängelset, ut ur gisslandramat
att ta sig vidare ut i det stora
se det lilla
i världens oändlighet

testa sina möjligheter
bära upp sin egen äggula
och möta
den man var menad att vara
och nu har blivit

lägga ifrån sig stenarna
det som inte blev som det skulle,
hade också en mening
det handlar om att lyssna inåt,
lyssna till barnet som talar
som en sjungande fågel i ditt bröst

och vara ärlig mot dig själv
att se livet
uthärda
och gå

höger, vänster
ut

2 kommentarer:

Anonym sa...

Så vackert att jag får tårar i ögonen. Tack!

Anonym sa...

Jättefint!! <3