Skribent: Amanda Duregård
Tema: Min hobby
Redaktör: Amanda Duregård
Tema: Min hobby
Redaktör: Amanda Duregård
Min bror började klinka på gitarren för 1,5 år sedan.
Nu har han gjort över 40 egna låtar.
Foto: Amanda Duregård
Nu har han gjort över 40 egna låtar.
Foto: Amanda Duregård
På Zebraforum peppar vi varandra att utveckla de friska sidorna i oss. Ofta kan det lockas fram genom att man tar upp ett gammalt intresse, börjar med en ny hobby och genom det får något att gå och tänka på. Att må dåligt tar tid, och ger man mer utrymme på dagarna åt uppbyggande aktiviteter blir tiden för mörkret kanske samtidigt lite mindre. Det behöver inte vara något avancerat eller socialt - det kan lika gärna vara att bli expert på en viss tv-serie eller att börja läsa böcker igen. Jag vill den här veckan inspirera, få er läsare att känna efter inuti om där finns någon bortglömd dröm som borde få utvecklas. Eller öppna ögonen för möjligheten att testa något helt nytt.
Skriv gärna om din hobby, och kort om vad den betyder för dig. Hur började ditt intresse? Maila till blogg@shedo.org, gärna med en illustrerande bild!
Nu ska jag berätta om min hobby.
Jag har alltid sjungit, och gått i kör och solosång under hela min skoltid. Jag har över huvud taget haft många fritidsaktiviteter. Men när jag flyttade hemifrån minskade det, och i takt med att jag mådde allt sämre avvecklade jag alla engagemang som krävde regelbunden närvaro. Jag har inte sjungit efter noter sedan flyttlasset gick från föräldrarnas villa för fem år sedan. Och jag har saknat det. Inte själva noterna, men att sjunga på ett mer professionellt sätt än det som blir hemma vid diskbänken.
Men rädslan för att binda upp mig, att träna hemma och lova att komma varje gång har fått mig att inte ens undersöka vilka körer det finns här i närheten. Jag har varit rädd att min kravfulla sida skulle ta över så fort jag satte foten i ett sådant sammanhang. Att lusten skulle bytas mot plikttrogenhet och att jag inte skulle hinna stoppa i tid.
MEN! För några veckor sedan berättade en klasskamrat om en kör hon besökt. De sjunger progglåtar och andra sånger med starka budskap, och alla får vara med utan krav på förmåga. Jag följde med dit redan nästa övning och alla hälsade så vänligt. Körledaren Åsa hade rakat huvud med bara en sparad tofs mitt uppe på huvudet och absolut gehör. När vi i sopranstämman lade oss för högt i en låt sa hon att tja, det blev inte falskt, bara inte enligt noterna. Vi kan sjunga så istället om vi vill. I låten "El pueblo unido" får vi lägga egna stämmor som vi tycker låter bra.
Och missar man en gång är det ingen som undrar. Förra gången var det en som inte varit där på ett halvår, men alla sa bara att det var roligt att se henne igen. Nu är mina tisdagar mellan 19 och 21 uppbokade för lång tid framöver. Så ringer ni mig då kan jag tyvärr inte svara.
Skriv gärna om din hobby, och kort om vad den betyder för dig. Hur började ditt intresse? Maila till blogg@shedo.org, gärna med en illustrerande bild!
Nu ska jag berätta om min hobby.
Jag har alltid sjungit, och gått i kör och solosång under hela min skoltid. Jag har över huvud taget haft många fritidsaktiviteter. Men när jag flyttade hemifrån minskade det, och i takt med att jag mådde allt sämre avvecklade jag alla engagemang som krävde regelbunden närvaro. Jag har inte sjungit efter noter sedan flyttlasset gick från föräldrarnas villa för fem år sedan. Och jag har saknat det. Inte själva noterna, men att sjunga på ett mer professionellt sätt än det som blir hemma vid diskbänken.
Men rädslan för att binda upp mig, att träna hemma och lova att komma varje gång har fått mig att inte ens undersöka vilka körer det finns här i närheten. Jag har varit rädd att min kravfulla sida skulle ta över så fort jag satte foten i ett sådant sammanhang. Att lusten skulle bytas mot plikttrogenhet och att jag inte skulle hinna stoppa i tid.
MEN! För några veckor sedan berättade en klasskamrat om en kör hon besökt. De sjunger progglåtar och andra sånger med starka budskap, och alla får vara med utan krav på förmåga. Jag följde med dit redan nästa övning och alla hälsade så vänligt. Körledaren Åsa hade rakat huvud med bara en sparad tofs mitt uppe på huvudet och absolut gehör. När vi i sopranstämman lade oss för högt i en låt sa hon att tja, det blev inte falskt, bara inte enligt noterna. Vi kan sjunga så istället om vi vill. I låten "El pueblo unido" får vi lägga egna stämmor som vi tycker låter bra.
Och missar man en gång är det ingen som undrar. Förra gången var det en som inte varit där på ett halvår, men alla sa bara att det var roligt att se henne igen. Nu är mina tisdagar mellan 19 och 21 uppbokade för lång tid framöver. Så ringer ni mig då kan jag tyvärr inte svara.
Min dotter Mod gillar också att sjunga.
Foto: Amanda Duregård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar