Att våga ta ansvar

Tema: Att våga ta ansvar
Redaktör och skribent: Therese Björck

Jag vet inte om det egentligen finns någon debatt om att ta ansvar i Sverige. Men oavsett så känner jag att det är ett känsligt ämne att prata om med andra. Jag gillar nämligen att då och då diskutera hur det svenska samhället ser på varje medborgares rättigheter men kanske framförallt dess skyldigheter. Många jag pratar med håller inte med mig om att med rättigheter kommer skyldigheter som sträcker sig utöver de lagar vi har. Och rätt har de ju på ett sätt, staten kommer inte att straffa mig om jag inte begår något lagbrott, och håller jag mig inom de kulturella ramar som finns straffar inte heller medborgarna mig om vi ska hårdra det.

Ändå tycker jag att både rättigheten och skyldigheten till eget ansvar är inskränkt i Sverige. Vi uppmuntras inte att ta eget ansvar, vi har ett skyddsnät runt om oss om vi gör misstag och trots att vi medvetet väljer fel så finns staten där för att fånga upp oss många gånger. Inte heller har vi alltid rätt till eget ansvar, jag tycker att det är tragiskt att vi inte ens har rätten att bestämma om vi ska leva eller dö.

Missförstå mig inte, jag är mer än tacksam över att det finns sjukvård i Sverige, att jag har fått vård när jag inte har tagit ansvar för mig själv och att det finns chans till en andra omgång. Däremot kan jag irritera mig över att det är så godtyckligt okej att inte ta hand om sig själv. Och att människor tycker att det är okej att någon säger till dem att de inte kan ta hand om sig själva, att det är bättre att det ansvaret läggs på någon annan. För det tjänar ju ingen på.

Jag förstår att eget ansvar känns otryggt och skrämmande, jag har också känt så. Jag har valt att inte ta eget ansvar och i perioder inte heller kunnat ta eget ansvar, men det var först när jag tog eget ansvar som jag också började kämpa. Jag hade aldrig kunnat göra det på egen hand (tror jag), och jag menar inte heller att själv är bästa dräng, men poängen är att det heller aldrig skulle ha gått om jag inte började ta mitt ansvar för mitt mående och förändra mina tankar och beteenden. Andra kunde stötta mig, heja på och ge förslag, men det var jag som gjorde det!

Så jag hoppas att 2010 för alla läsare blir ett år där ni tar ännu ett steg i ert eget ansvar! Kanske är det att sätta dig själv främst, att be om hjälp när livet känns för svårt eller att förändra en vana du inte vet varför du gör längre. Vill ni hjälpa SHEDO att påminna Sverige om sitt ansvar när det gäller mänskliga rättigheter kan ni antingen ge förslag på hur de ska gå tillväga eller skänka ett bidrag till föreningen. Mer om insamlingen och SHEDO:s arbete kan ni läsa här.

Inga bidrag har kommit in till veckans tema, men mailen är alltid öppen så om ni har några tankar om ansvar (eget eller andras) är ni välkomna att lämna in ert bidrag. Har ni några tankar om min syn på eget ansvar tveka inte att lämna en kommentar.

Foto: www.gettyimages.se