Skribent och redaktör: Therese Björck
Tema: När hjärtat slår ett extra slag
Jag hade länge svårt för att förstå människor som blev kära, tyckte att det pirrade i magen eller saknade någon redan efter en minut. Jag sade till dem att det var ju inte särskilt rationellt eller genomtänkt, den de saknade eller tyckte om hade ju både fel och brister och ville säkert bara såra dem ändå.
Nu i efterhand kan jag tycka att jag hade fel men också väldigt synd om mig själv. Att aldrig tillåta sig sakna någon, att aldrig bli glad för en komplimang när man klarar något som förut var omöjligt eller leta fel och brister hos andra vid umgänge blir så destruktivt, svart och slutet. Samtidigt tror jag att det var en försvarsmekanism jag aktivt använde mig av, för att slippa känna de där jobbiga känslorna (för oavsett om det var positiva eller negativa var de svåra att hantera) och för att slippa utmana min världsbild.
Nu har jag utmanat min världsbild många gånger om och det är jag både glad och tacksam över! Aldrig trodde jag att det kunde vara njutbart att känna starka känslor, eller att känna saknad efter någon eller något. Men så är det för mig! Jag känner att jag lever på ett helt annat sätt när jag vågar känna känslor, och det bästa är att jag vet både hur jag ska hantera dem men också att känslor kommer och går.
Några saker i mitt liv som får mitt hjärta att slå ett extra slag:
- Mina marsvin
- Min pojkvän
- En riktigt bra psykologibok
- Att träffa en vän som jag inte har sett på länge
- Valpar
- Att gå till universitet och känna att jag gör det jag vill
- Blomknoppar på våren
- Att känna att någon bryr sig om mig
- Solsken efter 17 dagars molnighet
- Stiftsbiblioteket i Linköping
- Att kunna översätta något från latin
- Spinning
- Riktigt bra musik
- Att dansa efter en lång tid
- Insikten om att det blir allt bättre
Foto: www.gettyimages.se
Jag hade länge svårt för att förstå människor som blev kära, tyckte att det pirrade i magen eller saknade någon redan efter en minut. Jag sade till dem att det var ju inte särskilt rationellt eller genomtänkt, den de saknade eller tyckte om hade ju både fel och brister och ville säkert bara såra dem ändå.
Nu i efterhand kan jag tycka att jag hade fel men också väldigt synd om mig själv. Att aldrig tillåta sig sakna någon, att aldrig bli glad för en komplimang när man klarar något som förut var omöjligt eller leta fel och brister hos andra vid umgänge blir så destruktivt, svart och slutet. Samtidigt tror jag att det var en försvarsmekanism jag aktivt använde mig av, för att slippa känna de där jobbiga känslorna (för oavsett om det var positiva eller negativa var de svåra att hantera) och för att slippa utmana min världsbild.
Nu har jag utmanat min världsbild många gånger om och det är jag både glad och tacksam över! Aldrig trodde jag att det kunde vara njutbart att känna starka känslor, eller att känna saknad efter någon eller något. Men så är det för mig! Jag känner att jag lever på ett helt annat sätt när jag vågar känna känslor, och det bästa är att jag vet både hur jag ska hantera dem men också att känslor kommer och går.
Några saker i mitt liv som får mitt hjärta att slå ett extra slag:
- Mina marsvin
- Min pojkvän
- En riktigt bra psykologibok
- Att träffa en vän som jag inte har sett på länge
- Valpar
- Att gå till universitet och känna att jag gör det jag vill
- Blomknoppar på våren
- Att känna att någon bryr sig om mig
- Solsken efter 17 dagars molnighet
- Stiftsbiblioteket i Linköping
- Att kunna översätta något från latin
- Spinning
- Riktigt bra musik
- Att dansa efter en lång tid
- Insikten om att det blir allt bättre
Foto: www.gettyimages.se
1 kommentar:
Jag känner igen mig i många punkter.. men speciellt känner jag igen punkten biblioteket i linköping. Det var min främsta flykt under det år jag bodde i linköping. När solen kom och smälte snön från taket och ljuslade hela biblioteket. Då var jag lugn.
Skicka en kommentar