Skribent och redaktör: Amanda Duregård
Tema: Framtidsplaner
Foto: gettyimages.com
Att drömma rätt
Vissa tider i livet är den till synes oskyldiga frågan om "vad har du för framtidsplaner då?" tung att få. Många som slutar gymnasiet vet till exempel inte alls vad de vill jobba med i framtiden, eller ens hur de ska spendera sommaren som ligger framför dem. Att svara att man mest satsar på att försöka må bra, hoppas hitta lite vänner eller att det helt enkelt är svårt att hoppas något alls just nu, känns inte helt okej. Man avundas de som har storslagna planer med arbete utomlands, högskolestudier och flytt från hemstaden.
Samma frågor brukar komma på nyårsafton. Det kan vara en av orsakerna till att man har svårt att glädjas åt festligheterna. Jag kände det här årsskiftet att jag borde ha planer på att söka journalistjobb, kanske skaffa ett till barn och engagera mig i någon av de föreningar jag varit aktiv i tidigare. Men allt jag drömmer om är lugn och ro, och minskade krav både från mig själv och från andra. Att jag ska bli bättre på att ta en dag i taget. Att jag ska våga misslyckas. Och sist men inte minst: Att jag nästa nyår ska våga säga om 2010 att visst, jag åstadkom en del saker under året, men det viktiga är att jag klarade av att LEVA, verkligen UPPLEVA, nästan var och en av de 365 dagarna. Det vore något att vara stolt över.
Tema: Framtidsplaner
Foto: gettyimages.comAtt drömma rätt
Vissa tider i livet är den till synes oskyldiga frågan om "vad har du för framtidsplaner då?" tung att få. Många som slutar gymnasiet vet till exempel inte alls vad de vill jobba med i framtiden, eller ens hur de ska spendera sommaren som ligger framför dem. Att svara att man mest satsar på att försöka må bra, hoppas hitta lite vänner eller att det helt enkelt är svårt att hoppas något alls just nu, känns inte helt okej. Man avundas de som har storslagna planer med arbete utomlands, högskolestudier och flytt från hemstaden.
Samma frågor brukar komma på nyårsafton. Det kan vara en av orsakerna till att man har svårt att glädjas åt festligheterna. Jag kände det här årsskiftet att jag borde ha planer på att söka journalistjobb, kanske skaffa ett till barn och engagera mig i någon av de föreningar jag varit aktiv i tidigare. Men allt jag drömmer om är lugn och ro, och minskade krav både från mig själv och från andra. Att jag ska bli bättre på att ta en dag i taget. Att jag ska våga misslyckas. Och sist men inte minst: Att jag nästa nyår ska våga säga om 2010 att visst, jag åstadkom en del saker under året, men det viktiga är att jag klarade av att LEVA, verkligen UPPLEVA, nästan var och en av de 365 dagarna. Det vore något att vara stolt över.
1 kommentar:
Jag känner så igen mig. Det är där på botten av ens förmåga som man lär sig att glädjas åt livet då det vänder åter.
Skicka en kommentar