Skribent och redaktör: Lisa Isaksson
Tema: Från sjuk till frisk - positivt men ändå en kris?
För några år sedan läste jag en psykologikurs där fokus låg på hälsopsykologi och krisbearbetning, och upptäckte att man inom hälsopsykologin talar mycket om krisen i att drabbas av en funktionsnedsättning eller en kronisk eller dödlig sjukdom. Det är ett situation som man ganska självklart kan förstå är en kris.Tema: Från sjuk till frisk - positivt men ändå en kris?
Däremot är det väldigt få som diskuterar krisen i att bli frisk efter en långvarig sjukdom eller funktionsnedsättning. Omgivningen uppfattar det som odelat positivt och man känner själv att allt "borde" vara bra, men det kan vara en minst lika stor kris eftersom det även här handlar om att hitta en ny identitet och syn på livet. Och det här är inte "på vägen ut", när man fortfarande är sjuk men bättre, utan efteråt - när det är över.
Bara för att man är frisk innebär det inte att livet är rosenrött, och saknaden efter den förlorade identiteten kan vara otroligt stor, plus att det blir ett tomrum mellan det att man släppt det gamla och hunnit skapa en ny identitet. Det är en sorgeprocess som man måste få gå igenom, och som varken innebär att man har gått tillbaka till det ofriska tillståndet eller att man är på väg tillbaka, utan saknaden av en identitet och osäkerheten i gapet som uppstår innan man fyllt tomrummen efter den gamla, sjuka, identiteten och hittat nya sammanhang där man hör hemma.
På tisdag publicerar vi ett inlägg av Pia Ejeklint och på fredag berättar jag om hur den här processen har sett ut för mig. Vill du själv skriva något så går det säkert att klämma in fler inlägg - eller varför inte skriva några rader i kommentarsfältet?
2 kommentarer:
Jag tycker att det här är ett jätteviktigt och intressant ämne att ta upp! Ska bli roligt att läsa!
Man talar ju inom psykologin om sekundärvinster också. Hade en föreläsare t.ex. som berättade om en klient hon haft som hade social fobi och panikångest. Klienten ville förstås bli av med detta, men samtidigt visade det sig att ångesten förde något mycket gott med sig. Eftersom hon inte vågade åka kollektivt så körde en anhörig henne överallt. I bilen brukade de prata och ha det mysigt, det var en härlig stund för dem båda. Sålunda innebar klientens ångest att de fick tid för varandra där i bilen. Detta är en sekundärvinst, något som försvinner när man blir frisk. Vilket också blir en anledning till att man (ofta omedvetet) lite vill behålla sjukdomen/tillståndet.
Skicka en kommentar