Den fastspända flickan

Onsdagen den 5 maj trasslade jag och min man in oss i Stockholms centrum, för att se teaterföreställningen ”Den fastspända flickan”. Efter att ha snurrat vilse ett par gånger hittade vi till slut min bästa vän och teaterlokalen Kilen – som jag har längtat! 

2013 sände Sveriges Radio Daniel Velascos prisbelönta radiodokumentär Den fastspända flickan. Teater Fryshuset har fått förtroendet att skriva om dokumentären till en teaterföreställning. Den fastspända flickan är en samproduktion med Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. Föreställningen har urpremiär på Stadsteatern i Stockholm april 2015 och kommer att turnera runt om i landet under hösten 2015.

Med teaterföreställningen vill Teater Fryshuset synliggöra ungas psykiska ohälsa, sexuellt våld och vuxenvärldens oförmåga att se och bemöta ungas utsatthet. Vi vill också att föreställningen ska ge hopp om att det går att förändra. Efter varje föreställning på Stadsteatern följer ett eftersamtal med expertpanel som kommer att kunna berätta mer samt svara på publikens frågor. [Saxat från Kulturhuset Stadsteatern, Stockholms hemsida]

 I en timmes monolog berättar Rakel Wärmländer Noras berättelse, starkt och naket, till tunga beats från FATTA!-kampanjen. Vi får följa Nora genom hennes trasighet, och bli brutalt påminda om att vårdens och samhällets brister kan trasa sönder en människa minst lika mycket som hens upplevelser.

”Den fastspända flickan” balanserar på en smal stig mellan att beröra och uppmärksamma problem, och att trigga och berätta lite för mycket, som vi så ofta gör när vi pratar om den här problematiken. Ett par gånger trampar man utanför, och jag hinner tänka på flera av mina vänner som förmodligen hade valt att gå ut för att inte bli triggade, men på det stora hela klarar man den där balansen väldigt bra. På grund utav detta är min personliga åsikt att föreställningen snarare lämpar sig för den som möter eller arbetar med människor med psykisk ohälsa än den som själv varit drabbad, men det viktigaste är att göra ett aktivt val att se föreställningen, och vara beredd på att den kan göra ont – oavsett om man själv upplevt något liknande eller inte. Är du en person som idag lider av ett självskadebeteende eller annan svår psykisk ohälsa rekommenderar jag att inte se föreställningen, eller lyssna på dokumentären.

”Den fastspända flickan” är precis som dokumentären den bygger på, en oerhört viktig historia som måste berättas. Den grupp människor jag mest av allt önskar skulle se den är våra politiker så att Noras modiga berättelse kan leda till en faktisk samhällsförändring. I januari 2014 la Miljöpartiet in en motion om att införa en ”Lex Nora” (Motion2013/14:So664), som handlar om att barn och unga som upplever sig illa behandlade inom psykiatrin ska kunna höra av sig direkt till tillsynsmyndigheten om detta. Om det är detta förslag, eller något helt annat som är rätt lösning får framtiden utvisa, men att Noras berättelse öppnat upp för dialog både högt och lågt i samhället är något fantastiskt som gör mig oerhört glad och hoppfull.

Mer information om föreställningen finns att hitta på Fryshuset Stockholms hemsida, och radiodokumentären finns att lyssna på i Sveriges Radios arkiv.

Ta hand om er mina vänner, tillsammans är vi starka.

Amelie Roolf 2015-05-08