"Jag är övertygad om att botet mot fördomar är att prata."

Skribent: Diana Gimling
 Tema: Fördomar om psykisk ohälsa
 Redaktör: Jessica Andersson

Jag tror att det är genom att prata, visa sanningen, som man kan krossa de fördomar som finns i samhället – oavsett om det handlar om psykisk ohälsa eller någonting annat. Fördomar bygger på okunskap och jag är övertygad om att det kan motverkas genom att vi ersätter antaganden och tolkningar med fakta, visar verkligheten och sprider kunskap.

Jag valde tidigt att vara öppen om min psykiska ohälsa, både i verkliga livet och genom att blogga om min väg framåt. Visst har jag ibland stött på fördomar, men reaktionerna jag har fått har ändå varit övervägande positiva. I förra veckan tog jag det ett steg längre: jag fick möjligheten att i samband med barnombudsmannens årsrapport vara med i en intervju i Aftonbladet om mina erfarenheter av BUP och psykisk ohälsa. Jag kan erkänna att jag var nervös och orolig – trots att många i mitt liv redan visste om min historia fanns det också en hel del som inte gjorde det. Hur skulle mina arbetskamrater reagera? Andra bekanta som jag träffat i helt andra sammanhang? Att jag valde att ställa upp var i hopp om att med mina erfarenheter kunna hjälpa andra - och just för att jag är övertygad om att botet mot fördomar är att prata. Att våga visa.

Det jag vill säga med den här texten är att det är värt att våga, att det kan bli så bra. Visst finns det fördomar, visst finns det de som inte kommer att förstå – kanske behöver vi ta den risken för att gemensamt kunna förändra samhällets syn på psykisk ohälsa? Reaktionerna jag har fått efter intervjun har enbart varit positiva. Många kollegor har kommit in till mitt kontor, berömt mig för att jag vågar berätta och flera har delat med sig av egna erfarenheter. Vi har diskuterat psykisk ohälsa, psykiatri, hur man kan hjälpa och hur man skulle kunna förbättra vården. Bekanta som tidigare uttryckt sig väldigt dömande mot andra med psykisk ohälsa har plötsligt verkat uppriktigt intresserade. De har frågat, undrat, velat lära sig.

Den absolut vanligaste reaktionen har varit: ”Men du?! Det hade jag aldrig trott. Du som är så bra och…”. Jag tror att det är en viktig tanke, en väldigt vanlig fördom på väg att brytas. Ja, jag. Jag som alltid ler, skrattar, visar intresse och bryr mig. Jag som jobbar snabbt och effektivt, som lär mig fort och gärna hjälper till. Jag som reser, spelar teater, träffar vänner och för det mesta har mycket på gång. Jag - som är som precis vem som helst - kämpar med psykisk ohälsa. 1 av 4 drabbas: det kan hända vem som helst och det syns inte utanpå. Det är viktigt att komma ihåg, viktigt att få fram och jag tror att enda sättet att göra det är att våga prata. Våga berätta.