Det är skillnad på bemötande och bemötande.

Skribent: Johanna Hildingsson
 Tema: Bemötande
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Bemötande för mig är otroligt viktigt. Jag har märkt stor skillnad i mitt mående beroende på hur personalen på den avdelning/mottagning jag vart på bemött mig. Jag gick i ungefär 4 år i DBT på en behandlingsenhet, och det var inte fören jag kom dit jag insåg vad ett bra bemötande gör för tillfrisknandet. När jag kom dit blev jag inte behandlad som patient som bara skulle följa en redan bestämd terapi och skulle skyddas till varje pris, utan fick vara med och bestämma vad jag ville arbeta med. Personalen, och framför allt min kontaktperson, trodde på mig och det gjorde att även jag kunde börja tro på mig själv. De behandlade mig som vem som helst som hade svårigheter och behövde stöd. När jag trots de redskap och färdigheter jag lärde mig i DBTn skadade mig själv så var det inget ”nej men lilla gumman”, ”det där var väl onödigt” eller ”varför gör du så här” på ett nedlåtande sätt utan det var som det var, jag fick reda i varför jag faktiskt hade skadat mig och sen gick vi vidare, framåt. Inget ältande.

Sen betyder bemötande olika för alla. En del kanske blir bättre av att ha någon som är ”hård med rättvis” som manar på en och andra kanske behöver någon som är mjukare och beskyddande. En del behöver någon att prata med och kan bemöta orden och andra någon som kan stödja en i att handla praktiskt med problemen. Eller som för mig, någon som gav mig redskapen till att bli bättre och sedan stod bredvid och hejade på, trots bakslag.

Inom vuxenpsykiatrin har jag inte så mycket erfarenhet av andra ställen än just DBT-behandling. Jag var ett par veckor på en vuxenpsykiatrisk avdelning där det inte var så mycket bemötande över huvudtaget, en fick klara sig själv. Det hjälpte inte mig, jag grävde ner mig allt djupare och blev sämre under den tiden. Så jag valde att skriva ut mig och kämpa på egen hand tillsammans med min DBT-terapeut, och blev bättre.

När jag var färdigbehandlad i DBTn blev jag remitterad till en öppenvårdsmottagning då jag behövde en läkare eftersom jag fortfarande tog mediciner. Efter första besöket var jag chockad, eftersom jag var så van med personalen på behandlingsenheten. Läkaren satt och upprepade allt jag sa på ett nedlåtande sätt i 20 minuter. Sen skrev hon intyget jag behövde. Inget mer. Andra gången jag var där behövde jag ett nytt recept. Det slutade med att hen skrev ut den medicinen jag tog varje dag i 3 olika dosförpackningar, där varje dos lätt skulle räcka i över ett år. Väldigt mycket tabletter som skulle kunna göra väldigt mycket skada. Detta gjorde hen utan att kolla min psykiska hälsa och med motiveringen ”jag har inte tid för dig”. Ett bemötande som inte fick mig att må bättre precis.

Så för mig är bemötande väldigt viktigt. Ett gott bemötande, att bli tagen på allvar och trodd på samt att behandlingen får ta tid. Jag hade tur att få allt detta, och det önskar jag att alla skulle få.

Nu vilja höra om hur du ser på bemötande! Hur har positivt/negativt bemötande påverkat dig? Vad för typ av bemötande är viktigt för dig? Har du några exempel på gott/dåligt bemötande? Skriv till blogg@shedo.com och berätta! 

Varma Hälsningar

Johanna