lördag 15 juni 2013

Tack mamma och pappa

Skribent: Jessica Ahlbom
Tema: Föräldrar
 Redaktör: Jessica Ahlbom

Jag kommer ihåg den där morgonen, när mina föräldrar sa att de hade bokat en tid hos en psykolog till mig, och att vi skulle åka dit. Jag var så arg. Jag ville absolut inte åka till någon psykolog, det var ju inget fel på mig! Det var fel på alla andra, som sa att jag var konstig. Alla som sa att det inte var normalt det jag höll på med, det var alla dem det var fel på.
Men som oftast när man har en diskussion med sina föräldrar så förlorade jag. Och det var bara att sätta sig i bilen och följa med. Den dagen hatade jag mina föräldrar mer än någonting annat. Det gjorde jag även alla de andra dagarna som de släpade med mig till psykologsamtalen och läkarutredningar. Alla gånger jag var tvungen att ta ledigt från skolan, bara för att jag skulle träffa en psykolog.
Men allt eftersom tiden gick, och jag började vänja mig vid alla psykologsamtal, slutade jag hata mina föräldrar. De hade ju faktiskt inte gjort något fel. De hade ju gjort allt det här för att de bryr sig om mig, och för att de vill att jag ska må så bra som möjligt. Och de ställde alltid upp, varenda gång de blev kallade till ett möte så tog de ledigt från jobbet och kom dit. Utan att klaga. När jag gick i behandling i ett år, gick de på möten en till tre gånger i månaden, utan att klaga. De missade sina jobb båda två, men det spelade ingen roll. Utan att klaga en enda gång åkte min mamma sju mil från sitt jobb för att gå på en timmes möte med mig och pappa, för att sedan åka hem de sju milen igen. Pappa åkte en mil för att gå på mötet, för att sedan åka tillbaka till jobbet. Utan att klaga. För de visste att de var tvungna att göra det för att jag skulle bli bättre.
Bättre blev jag. Idag är det bra, och jag älskar mina föräldrar över allt annat. All tid och all energi som de la ner på att kämpa för mig när jag mådde som sämst är tid som de inte kommer att få tillbaka, men som var välinvesterad. För jag blev ju faktiskt frisk i slutändan. Även om jag hatade mina föräldrar mer än allt annat på jorden, insåg jag efter ett tag att de faktiskt hade rätt, och allt de gjorde gjorde de för att de älskar mig, och vill att jag ska må bra. De gör de fortfarande.
Mamma. Pappa. Tack för allt ni har gjort för mig.
Jag älskar er

Varma kramar, 
Jessica

Inga kommentarer: