Skribent: Jessica Andersson
Tema: Högtider
Redaktör: Jessica Andersson
Tema: Högtider
Redaktör: Jessica Andersson
Som jag pratat om tidigare i veckan finns det ju ofta en bild av hur det ska se ut på högtider. Alla ska vara så himla glada, man ska träffa hela släkten, köpa så fina presenter, äta massor med mat. Allt ska vara så bra och perfekt.
Men ofta blir det inte så. Det kan bero på sjukdomar, fattigdom, att vi lever med för höga förväntningar eller tusen andra orsaker. Och det kan vara svårt att acceptera att det inte blir som vi vill, som vi har önskat eller hoppats. Egentligen gäller ju detta allt i livet, och inte bara högtider. Det dyker upp saker i livet som kan vara helt oväntade, som kan göra att hela vår värld blir upp- och ner.
Alla de högtider som jag har varit sjuk har varit jobbiga. Just för att det skulle vara så bra, för att man så gärna ville leva ett helt normalt liv, med en lycklig familj. Men jag var inte lycklig, bara sjuk och ensam. Jag förväntades vara glad, och ibland gick det att låtsas om jag försökte tillräckligt mycket, men en av mina födelsedagar minns jag väl, när ingenting i hela världen hade kunnat göra mig glad.
Jag skulle fylla femton år, satt fast i ett självskadebeteende och mådde dåligt. Jag hade en vän som förstod detta, för han satt också fast i samma skit. Några dagar innan jag fyllde år, så dog han. Han försvann och jag trodde aldrig att jag skulle bli hel igen. När jag fyllde år några dagar senare så förväntades jag vara glad. Jag fick fina paket, god tårta, släkten ringde. Jag fick välja mat och min familj var samlad. Att mina närstående tyckte att jag borde vara glad i den situationen, det förstod jag aldrig. Och kommer heller aldrig att förstå. Men jag lärde mig något på det, att jag aldrig skulle lägga så stor vikt vid en högtid. Att jag aldrig skulle sätta press på någon att vara så förbannat glad för att personen fyller år, eller för att det är jul, påsk, midsommar. Det händer saker i livet vare sig det är en högtid eller inte. Människor dör, människor är ensamma, människor blir sjuka. Vad som helst kan hända, och det måste vi acceptera vare sig vi vill eller inte.
Jag tycker att vissa blir lite nojiga inför en högtid. Jag vet människor som tänker ungefär såhär: "Snälla, låt min gamla farmor leva ett par dagar till, det är ju snart jul". Ja, vad spelar det för roll om det är jul? Att ens farmor är gammal och kanske sjuk är hemskt, men det är precis lika hemskt om personen dör på julafton eller den 27 december. Alla vill bara vara så lyckliga när det är högtid, men om man hade sänkt kraven inför dessa tider så tror jag att människor hade mått bättre. När man tänker att allt måste vara perfekt, det är ofta då man blir besviken. Att inte göra så stor grej av allt gör ofta att vi trivs bättre i situationen. Och nej, du måste inte vara en superkvinna som gör egna köttbullar och tio olika sorter hemmagjord sill. Du måste inte köpa presenter till barnen för tvåtusen kronor. Tänk på vad som är viktigaste för dig i livet. Högtider borde inte handla om fina presenter eller en perfekt värld, högtider borde handla om att få vara sig själv tillsammans med dem man bryr sig om.
Men ofta blir det inte så. Det kan bero på sjukdomar, fattigdom, att vi lever med för höga förväntningar eller tusen andra orsaker. Och det kan vara svårt att acceptera att det inte blir som vi vill, som vi har önskat eller hoppats. Egentligen gäller ju detta allt i livet, och inte bara högtider. Det dyker upp saker i livet som kan vara helt oväntade, som kan göra att hela vår värld blir upp- och ner.
Alla de högtider som jag har varit sjuk har varit jobbiga. Just för att det skulle vara så bra, för att man så gärna ville leva ett helt normalt liv, med en lycklig familj. Men jag var inte lycklig, bara sjuk och ensam. Jag förväntades vara glad, och ibland gick det att låtsas om jag försökte tillräckligt mycket, men en av mina födelsedagar minns jag väl, när ingenting i hela världen hade kunnat göra mig glad.
Jag skulle fylla femton år, satt fast i ett självskadebeteende och mådde dåligt. Jag hade en vän som förstod detta, för han satt också fast i samma skit. Några dagar innan jag fyllde år, så dog han. Han försvann och jag trodde aldrig att jag skulle bli hel igen. När jag fyllde år några dagar senare så förväntades jag vara glad. Jag fick fina paket, god tårta, släkten ringde. Jag fick välja mat och min familj var samlad. Att mina närstående tyckte att jag borde vara glad i den situationen, det förstod jag aldrig. Och kommer heller aldrig att förstå. Men jag lärde mig något på det, att jag aldrig skulle lägga så stor vikt vid en högtid. Att jag aldrig skulle sätta press på någon att vara så förbannat glad för att personen fyller år, eller för att det är jul, påsk, midsommar. Det händer saker i livet vare sig det är en högtid eller inte. Människor dör, människor är ensamma, människor blir sjuka. Vad som helst kan hända, och det måste vi acceptera vare sig vi vill eller inte.
Jag tycker att vissa blir lite nojiga inför en högtid. Jag vet människor som tänker ungefär såhär: "Snälla, låt min gamla farmor leva ett par dagar till, det är ju snart jul". Ja, vad spelar det för roll om det är jul? Att ens farmor är gammal och kanske sjuk är hemskt, men det är precis lika hemskt om personen dör på julafton eller den 27 december. Alla vill bara vara så lyckliga när det är högtid, men om man hade sänkt kraven inför dessa tider så tror jag att människor hade mått bättre. När man tänker att allt måste vara perfekt, det är ofta då man blir besviken. Att inte göra så stor grej av allt gör ofta att vi trivs bättre i situationen. Och nej, du måste inte vara en superkvinna som gör egna köttbullar och tio olika sorter hemmagjord sill. Du måste inte köpa presenter till barnen för tvåtusen kronor. Tänk på vad som är viktigaste för dig i livet. Högtider borde inte handla om fina presenter eller en perfekt värld, högtider borde handla om att få vara sig själv tillsammans med dem man bryr sig om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar