När allt ska vara så jävla perfekt

Skribent: Jessica Andersson
 Tema: Högtider
 Redaktör: Jessica Andersson

Under alla mina åtta år med psykisk ohälsa har jag tyckt att högtider har varit jobbiga. Att leva med sjukdomar är jobbigt precis jämt, men alla dessa helgdagar gör det bara ännu svårare. Vi alla har olika bilder och uppfattningar om vad en högtid innebär. Men för många handlar det om att träffa familj, vänner och släkt. Man ska äta massor med mat, vara glad, trevlig, pratsam. Utåt ska allting vara så jävla perfekt. Man ska berätta för sin släkt som man träffar en gång om året, hur otroligt bra allt går i skolan. Man ska ha tusen drömmar och bestämda mål. Men hur gör man då, om man inte har något av det där? Hur gör man, när man går sönder inombords, när man är sjukskriven, när man gråter jämt, när ens liv är som en mardröm? Hur gör man när det där perfekta livet inte är perfekt?

Jag har knappt kunnat hantera dessa högtider. Jag har alltid känt mig ledsen och utanför. Ibland har jag fått höra, "Men Jessica, kan du inte vara glad just idag, det är ju faktiskt julafton?". Problemet är, att ens sjukdomar aldrig tar semester. I mitt mående har julafton varit lika jobbig, eller värre, som alla andra dagar. Att förstå det som anhörig är nog inte alltid så lätt, därför är det viktigt att det uppmärksammas. Jag har genom alla år försökt att tänka, att det inte är så speciellt med högtider. Att det faktiskt är en dag som alla andra. Vad som är viktigt för mig på högtider, det är att få träffa de som jag bryr mig om. Det är just det som jag försöker hålla fast vid. Jag sänker kraven på mig själv, jag behöver inte vara så himla glad just idag, det enda som är viktigt är att jag får sitta ner vid matbordet med min familj.

Att jag alltid har mått väldigt dåligt under högtider har satt sina spår idag när jag är friskare. Jag värdesätter inte högtider på samma sätt, väljer faktiskt helst att inte fira alls. Istället är varje dag som jag mår bra en seger, en högtid för mig. Det är värt att fira att jag på några få månader har förändrats, blivit tusen gången friskare och två diagnoser fattigare. Ingens liv är perfekt, och därför ska man heller inte försöka ha för höga krav på att varje högtid ska vara det. Ibland är påskafton ett helvete, kanske har man världens sämsta dag just då. Kanske ligger man hemma och gråter istället för att sitta med familjen och prata om hur bra det går på jobbet, eller, hur bra det skulle gått om livet hade varit sådär jävla perfekt.