Om du ändå såg igenom mig.

Skribent: Pia Ejeklint
 Tema: Fritt!
 Redaktör: Johanna Hildingsson

Ingen ser att jag gråter inombords bara för att tårarna inte syns i mina ögon, bara för att tårarna inte rinner nedför mina kinder. Ingen ser att ångesten nästan kväver mig inombords bara för att jag fortfarande andas in och ut, precis som man ska. Inombords känner jag frustration men ingen förstår eftersom jag sitter helt still på en stol, som inte ens är bekväm. Och jag skriker högt men ingen hör något eftersom jag inte lyckas öppna munnen, eftersom mina läppar ler. Och när jag väl ändå lyckas öppna munnen och försöker förklara min inombordssmärta med ord så är det ingen som förstår, och vissa tror mig inte ens, för det syns ju inte utåt.

De tror bara på min sorg de få gånger jag faktiskt lyckas gråta och de tror bara på min ångest om jag sitter och hyperventilerar i ett hörn på golvet. De har bara förståelse för min frustration om jag vandrar runt och inte kan sitta still, och skriken hör de aldrig eftersom jag faktiskt aldrig skriker. De verkar aldrig kunna förstå, aldrig tro på, att jag blöder inombords så länge det inte finns ett blödande sår som de faktiskt kan plåstra om.

Och jag önskar att jag bara kunde slita av mig masken som verkar hindra alla från att se hur trasig jag är på insidan, för om jag kunde det så skulle de kanske kunna laga mig lite snabbare än om jag hela tiden måste leta efter ord för att försöka förklara det där som egentligen inte går att sätta ord på. Och ibland önskar jag bara att de skulle kunna se igenom mig, se förbi det där falska leendet och se att min själ gråter och att den faktiskt kan göra det trots att mina kinder är torra, trots att inga tårar kanske syns.

Någon som mår dåligt sitter kanske och gråter med händerna för ansiktet, en annan kanske skriker högt och slår näven i en vägg. Men glöm inte bort att personen som sitter tyst på en stol i närheten kan ha precis lika ont på insidan som de andra två. Ibland kanske till och med ha det ännu värre.
Det man ser på utsidan stämmer inte alltid överens med hur det känns på insidan hos någon så ta inte för givet att vi som inte gråter eller skriker mår bra, ta inte för givet att ångest inte existerar bakom ett par läppar som ler.

Glöm inte bort att jag kanske behöver mest stöd de gånger då det utåt verkar som att jag inte behöver något alls.

Källa.