Tema: Att vara en vän till sig själv

Skribent: Elin M. Liljeholm
Tema: Att vara en vän till sig själv
Redaktör: Elin M. Liljeholm

Det är svårt att ta hand om sig själv när man är full av självförakt. Jag vet, för jag har varit där och jag var verkligen usel på att vara snäll mot mig själv. Jag tyckte mig helt enkelt inte vara förtjänt av vänlighet och omtanke. Jag hade en ständig följeslagare, Herr Självförakt var hans namn. Det fanns ingenting poetiskt eller magiskt med hans närvaro i mitt liv. Tvärtom, han gjorde min verklighet smutsig och ful, och han var expert på att få mig att tycka illa om mig själv.

Herr Självförakt viskade i mitt öra om hur oduglig och fruktansvärt värdelös jag var. Jag trodde på alla ord han sa, tillslut blev hans tankar om mig mina. Självföraktet växte sig allt starkare och det resulterade i att jag inte kunde ta emot hjälp, jag var inte värd att må bättre. Jag tillät mig inte att bli tröstad, ta emot kramar och anförtro mig någon. Allt som kunde vara snällt gentemot mig själv var strängt förbjudet. Jag trodde mig inte vara värd det.

En dag gick det inte längre. Allt jag ville var att någon skulle hålla om mig, en axel att luta mig mot. Någon att prata med. Jag befann mig på en låst avdelning långt hemifrån och hade insett att jag inte skulle kunna manipulera mig ut. Jag insåg att jag var fast där bakom de låsta dörrarna. Jag hade ett beslut att ta. Leva eller ge upp och dö?

Efter att ha vänt och vridit på det i vad som kändes som en evighet bestämde jag mig för att leva. Att ge livet en chans, att satsa allt för att ta mig ur mörkret jag levt i så länge.

Steg ett innebar att jag måste börja ta hand om och vara snäll mot mig själv. Hur skulle jag annars kunna ta mig tillbaka till livet? Det var dags att häva hyreskontraktet och vräka Herr självförakt. Han var tvungen att flytta ut min kropp och min tankeverksamhet genast!

Jag var väldig omhändertagande och förstående mot mina vänner och medpatienter. Och för att jobba runt mitt självhat Herr Självförakt planterat inom mig och som sa åt mig att jag inte var värd tröst, värme och kärlek bestämde jag mig för att se mig själv utifrån, kliva ur mig själv för att distansera mig från min känsla av att vara ovärdig omtanke. På så sätt lyckades jag "lura" mitt självförakt och jag kunde ta hand om mig själv som jag skulle ta hand om en vän när hon var ledsen och mådde väldigt dåligt.

Jag tillät mig själv att släppa på den där förbannande självbehärskningen och få gråta ut. Jag tillät mig att ta emot tröst och att få stanna kvar i känslan av förtvivlan som släpptes lös med min gråt. Den där gråten som aldrig tycktes ta slut. När snyftningarna började avta var näsan täppt, ögonen var rödgråtna och svullna och tröttheten sköljde över mig där jag låg i efterdyningarna av den inre översvämning. Jag somnade av utmattningen, och när jag vaknade igen kände jag mig lugnare. 

Ett annat sätt att vara en vän till mig själv var att bekräfta att mina känslor var berättiga och logiska. Att det var okej att jag var ledsen. Jag hade så mycket att gråta över. Och att gråta är inte att visa sig svag - tvärtom! Att gråta är en styrka. Ett sätt att hantera en jobbig situation eller en stark känsla. 

Jag bestämde mig att satsa på terapin, att ta emot den hjälp som erbjöds mig. För visst hade jag uppmuntrat min vän att greppa alla framsträckta händer! Jag hade peppat henne att ge livet en ärlig chans! Så jag bestämde mig för att gå till terapin och göra mitt bästa, och inte ge upp vid de första motgångarna. 

Det låter så enkelt nu när jag skriver om det, men inom mig var det väpnat krig. Det gick åt mycket energi bara för att inte sätta krokben på mig själv. Det tog tid att bryta det negativa tankemönstret. Det är ingenting som går att förändra över en natt, men det går!

Så bli er egen vän! Ta hand om er själva. 

• Tillåt er att släppa fram gråten! Bekräfta era känslor. 

• Våga ta plats, för du har en plats i livets alla skeden som är din! Bara din! Så låt inte din plats stå ekande tom! 

• Prata med någon om hur du mår och hur du tänker och känner. Våga be om hjälp och ta emot hjälpen när den erbjuds.

• Bädda ner dig i soffan eller sängen och tillåt dig att släppa alla borden och måsten för en stund. Slappna av och andas. 

• Avsett tid till att gör något ni tycker om. Ta en promenad, släpp lös kreativiteten och pyssla, måla, skriv, klipp och klistra kollage! Prata med en vän i telefon, baka bröd eller varför inte en tårta! Sätt dig i favoritfåtöljen och läs i en bra bok!

• Se en film som får dig på bra humör eller varför inte se en film du vet att du kommer gråta till! För det är skönt att släppa på självbehärskningen och låta tårarna rinna ibland. 

• Se till att får i dig mat så att kroppen får den energi den behöver för att bära dig genom dagen. Hjärnan behöver också energi. Dels för att kunna behålla fokus och koncentration en längre tid men även för att kunna tänka logiskt och rationellt.

Jag vill att Du som läser det här funderar på hur Du kan börja vara snällare mot dig själv. Försök att göra minst en bra sak för dig själv varje dag! Om så bara för den här veckan! Du har ingenting att förlora, och mycket att vinna! 

Jag lovar att uppdatera bloggen varje dag den här veckan för att berätta för er på vilket sätt jag har varit snäll mot mig själv under dagen!

 

Är du en vän till dig själv? Vill du bli det? Vilka tankar och känslor väcker texten du just läst? Vill du dela med dig av dina egna funderingar kring ämnet? Har du fler tips på hur man kan vara en vän till sig själv?

Skriv ner era tankar och funderingar kring ämnet och skicka in era bidrag till: shedo.blogg@gmail.com